Sista dagen

Igår gjorde min sista dag på jobbet som städerska hos Renta Städ i Kalmar. (Det var ett sommarjobb.) Men vi har sagt att blir någon sjuk eller att de behöver någon som rycker in lite kort och snabbt så ringer de mig. Nu till hösten ska jag börja studera på Linnéuniversitet i Kalmar. Där ska jag läsa meda och kommunikationsvetenskap. Men först blir det en veckas ledighet. Blir gott att börja plugga igen efter nästan ett år då jag har mest jobbat. Men såklart kollat över och fixat med lite rester och en hel del politik också.

Vill tacka Renta Städ med min chef, arbetsledare och kollegor för en härlig sommar! Nu laddar jag inför hösten.
Avslutar nu detta inlägg med att säga att jag hoppas att ni haft en härlig sommar som gett er ny energi inför hösten. Nu ska jag och min sambo ta en promenad. Ha det och sköt om er!

Pride 2012

Igår var det den dagen då den stora Pride paraden går genom Stockholms gator. I år var det första året sedan 2010 som jag inte deltagit fysiskt i Pride. Jag har inte kunnat eftersom mitt jobb ligger X antal mil från Stockholm.. Men jag har följt Pride genom media och pratat med vänner som vart på Pride.

För mig är Pride viktig av två skäl. Dels är det en jätte rolig stor fest där människor kan mötas. En stor fest med mat, musik, härliga människor, dans och nya kunskaper.
Det andra skälet gled jag lite in på nyss. Det är just det med att människor möts och kunskaper som byts mellan människor. Under Pride finns det X antal seminarium och workshops.

Dessutom ger Pride tillfälle att lyfta viktiga frågor för att förbättra villkoren för HBTQ-människor, men också för att mänskligheten ska utvecklas och sluta diskriminera varandra och på annat sätt behandla varandra illa.

Nästa mini serie - Intervjuer

För ett tag sedan hade jag en mini serie gällande att vara miljövänlig på ett ekonomiskt sätt som inte tar en massa tid. Jag bestämde mig då för att ha fler mini serier. Här kommer nästa. Det är en mini serie där jag intervjuar personer jag tycker är intressanta eller som vart med om nåt intressant eller gör nåt intressant.

Första delen i denna mini serie kommer här. Det är en med en person som deltog på FN:s klimatmöte, Rio+20.


Intervju med Alva
1. Kan du berätta lite kort om dig själv? (Så läsarna har lite kött på benen om vem du är.)
Jag är 18 år, kommer från Stockholm och är engagerad i Fältbiologerna. Inom fältbiologerna gör jag lite olika saker, har hand om vårt distrikt, driver klimatkamp eller som just nu när jag försöker rädda en skog på norra Gotland.

2. Är du nöjd över slutresultatet?
Nej jag är sannerligen inte nöjd med slutresultatet! Enligt min uppfattning så skulle det varit bättre om vi lämnat konferensen utan uppgörelse överhuvudtaget. Som det är nu förlitar vi oss på ett urvattnat dokument som leder oss bakåt.

3. Vad är dina tankar från Rio+20?
Precis vid konferensens slut var jag så arg att jag inte visste vad jag skulle göra av mig. Den ilskan har inte försvunnit än. Det är såklart att mina förväntningar inte var speciellt höga men den likgiltighet och brist på intresse jag mötte under förhandlingarna gjorde mig skrämd. Man talar fortfarande om att anpassa naturen efter en krackelerande ekonomiskt system, grundläggande mänskliga rättigheter blir till svåra knäckfrågor och respekten för andra arter och organismer är nära noll. Dessutom var det tydligt att förvirringen kring vad FN:s hållbarhetsprocess egentligen ska bidra till lade som en våt filt över allt vad riktig handling heter.

4. Vad tycker du om Sveriges delegations representation för att spegla vårt land?
Sverige agerar ju oftast som en del av EU och trycker på för att påverka unionens enade röst. Där är jag ofta stolt över Sveriges radikala ställning. Samtidigt tycker jag att Sveriges nationella hållbarhetspolitik är långt från vad den skulle kunna vara i termer av agenda 21-arbete, klimatmål och stöd till medborgar- och föreningsdemokrati. Så nej, Sveriges arbete med hållbar utveckling är inte vad det skulle kunna vara och det speglas också i förhandlingarna.

5. Är du nöjd med Sveriges delegations agerande under Rio+20?
Det var bra att se att man många gånger stod upp för radikala ståndpunkter. Däribland fiskepolitiken inom EU eller reproduktiva rättigheter gentemot mer konservativa parter. Samtidigt så tycker jag att Sverige kunde gått mycket längre och inte gett upp sina åsikter i sista stund. Om det är någon som ska bryta konsensusförbannelsen där allt förhandlas ner till minsta gemensamma nämnare så är det Sverige.

6. Hur var debattklimatet under Rio+20?
Till en början hölls ändå ett bra samtal parterna emellan. Men allteftersom tiden gick blev det tydligt att den faktiska utkomsten fick ge vika för betydelselösa meningar och formuleringar. Kompromissen blev målet istället för medlet. När sedan Brasilien tog över ordförandeskapet några dagar innan själva högnivåkonferensen började upplevde många att stämningarna förändrades. Stressen var hög, EU blev både avbrutna och felciterade av ordförandena och nya förhandlingstexter publicerades ibland 03.00 på morgonen efter ca fem timmar utan någon som helst information. Ett kaos som avspeglades i slutdokumentet.

7. Vad tycker du om de andra ländernas agerande? Något land som stack ut?
Schweiz var många gånger ett land som vågade stå ut och gå före. Ett agerande som Sverige borde ta efter. Men även mindre stater från G77 tog ibland till orda. Överlag blev diskussionerna mycket bättre när blocken bröts upp något och mer nyanser kom fram. Att 135 länder, som i G77:s fall, representeras av en förhandlare är som det låter extremt absurt.

8. Vad är dina intryck från Ri0+20?
Mina intryck, ja du. Jag skulle vilja säga att mina starkaste intryck är alla engagerade människor jag mött och spänningen i att befinna sig på en FN-konferens. Tyvärr så överskuggas det mesta av den trötta likgiltiga undergångsstämning som präglade både konferensens sista dagar och slutdokumentet. Det är svårt att värja sig från ett helt system som inte bryr sig när man själv brinner som sjutton. Men jag vill ändå lyfta fram alla de människor som kom till Rio+20 för att påverka världen. De som bara ville rädda naturen från exploaterande förstörelse, eller människorna från sinande naturresurser och krig eller det ekonomiska systemet från en kollaps som skulle påverka både människor och natur. De som varken har egenintressen i företag, eller i diplomatiska relationer till höga ledare. Civilsamhället och allmänheten kan mobilisera sig mycket mer och skapa en rörelse som inte går att stoppa tillslut. Men det vi gjort hittills både utanför och innanför dessa stapplande FN-konferenser är jag riktiga jädra stolt över.

9. Nåt mer du vill säga gällande Rio+20?
Förutom att det var ett skämt? Nej men jag kan skicka en att göra-lista med sådant vi kan göra istället för att lyssna på Rio+20:s slutdokument:

1. Återuppliva lokala Agenda 21 i Sverige, ge det de resurser och planering som projektet behöver och låt det genomsyra alla Sveriges kommuner. Sprid till resten av Europa samt resten av världen. Detta kan till stor del göras som ett samarbete mellan civilsamhället och lokala myndigheter.

2. Reformera det svenska konsultationssystemet inom kommuner och på lokal nivå. Att förvalta naturresurser gemensamt, invånare, civilsamhälle, kommun och andra intressenter skapar en respekt för natur och miljö.

3. Skapa en skogskonvention! Vid Rio-mötet 92 skapades två konventioner, en till tillkom. För klimat, biologisk mångfald och ökenspridning. Skogen har hamnat mellan stolarna och länders, inte minst Sveriges, extremt bristande skogsvårdslagar visar att vi är i stort behov av en sådan global konvention.

Det skall tilläggas att Alvas svar är direkt citat av det hon skrev (mail-intervju).