söndag 23 januari 2011

Funderingar kring miljön och klimatförändringar

Som många vet så studerar jag sociologi och miljö på högskolan.
Många gånger när man studerar nåt kan man ju råka på saker som krockar med ens egna uppfattningar eller verklighetsbeskrivningar. Men även så kan det ibland komma in en tredje faktor som strör salt i såren. Det är i detta vridande och vändande jag är i nu.

Miljöengagerad som jag är så har ju kortfattat haft uppfattningen om att vi håller på att förstöra jorden och all dess fina natur. Ungefär så som det speglas i gammelmedia, inte riktigt, men ungefär. Min har vart mindre dramatisk.

Men så med all den kunskap jag har fått under mina ca 1,5 år av studier så börjar jag fundera, eftersom jag stöt på människor som delar mitt intresse och engagemang för miljön. Men vi gör det på olika sätt. Några gör resor för att forska i Antarktis eller Arktis, Storbritannien och Afrika, några forskar i våra träsk och mossar här i Svergie, några är så kallad miljöskeptiker. Men de tror i allra högstagrad på klimatförändringar, men inte på det sättet som gammelmedia speglar det. Sedan så har vi det med kurslitteraturen, den säger ena stunden det och i nästa stund nåt annat. Men det är la så det är gällande miljön och klimatförändringar. De är svår tolkade. Alla de prognoser och modeller som finns angående miljön och klimatförändringarna är ju ett försöka att spå in i framtiden. Ja, man kan nästa säga att det är en modern variant av spåkulan. Som många vet så är det ju svårt att spå in i framtiden. Men man kan lägga fram olika scenarier som visar att det är troligt att det blir så här och så här om detta eller detta händer. Vilket ju är precis vad forskarna försöker med. Vilket ska ligga till grund för de beslut och tro/ vetenskap vi som människor, individer och makthavare har.

Men något som jag har funderar på är när ska vi människor någonsin lära oss av vårt förflutna. Det är så många civilisationer som har gått under på grund av allt från olösta mysterier, matbrist (svält), krig och så vidare. Det största hotet mot mänskligheten är oss själva. Hur vi behandlar oss själva och varandra, hur vi hanterar de resurser som naturen ger oss helt gratis, hur vi hanterar miljön.
För oavsett vilken av alla scenarier och modeller som har rätt gällande miljön och klimatförändringar så betyder det inte att man ska slösa med de resurser som finns, det betyder inte att vi kan vara oförsiktiga gällande på vilket sätt vi använder naturen. För naturen som är av den typ som vi har under den tiden vår nuvarande civilisation nu lever/ levt har en risk att bli förstörd. Alltså den typ av natur vi som art och civilisation är så beroende av för att kunna överleva. För naturen i sig kommer att klara sig, men i en annan skepnad. Vi är mer beroende av naturen än vad naturen är av oss.
Dessutom är många av de naturkatastrofer som vi hör om via nyheter ett naturligt och återkommande fenomen. Men dem blir så stora på grund av att vi har valt att bosätta oss som vi gjort, nära vatten och vulkaner med mera. Man skulle kunna mildra katastroferna genom att välja att bo på mindre riksfyllda ställen.
Men då kommer vi till en annan faktor också. Vi som människor har valt att bosätta oss på dessa platser på grund av närheten till vatten och allt vad vattnet erbjuder så som mat, benvattnig till odlingar och såklart tillgång till vatten att dricka och sköta om våran hygien. Vulkaner som jag nämnde förut har vi bosatt oss vid på grund av den frodiga jorden som är bra att odla olika matväxter i. Så det är ju komplicerat.
Men en del andra katastrofer så som tsunamis vid stora turist och hotell-orter skulle kunna lindras genom att bygga hotellen högre upp och inte hugga ner träden vid stranden lika mycket. Som skyddar och dämpar mot tsunamin vågorna. Men eftersom det är fina hotell nära fina stränder som många turister vill ha. Och eftersom turismen är en av de största ekonomiska näringarna dessa länder har så bygger man hotellen när stränderna som ligger oskyddade för stora jätte vågor så som tsunamis. Även detta är alltså komplicerat.

Det är dem fattiga och de som bor i fattiga länder som kommer att drabbas värst. Eftersom de inte har råd att tänka långsiktigt. De måste tänka på hur de ska få mat i magen och tak över huvudet för sig och om de har en familj även då för den. De har inte råd att tänka på miljöproblem.Trots att det är dem som kommer att drabbas först och hårdast.

Så för att vi som människor ska ha en chans så får vi hjälpas åt. Vi måste sätta stopp för fattigdomen. Men sedan måste vi även hushålla med naturen och de resurser som den ger oss på ett sätt som gör att vi inte slösar med den eller är oförsiktiga.
Jag förespråkar inte den ena eller den andra modellen. Utan jag är bara rädd om det vi har. Så jag på det sättet kan man säga att jag förespråkar försiktighetsprincipen gällande miljön.
Och visst det finns dem som påstår att de utsläpp och den påverkan naturen själv har på alla klimatförändringar är större än dem som människan orsakar och bidrar till. Men vem vet, det kanske är det lilla som människan bidrar med som är droppen över kanten och gör så att hinken svämmar över. Vem vet...

lördag 15 januari 2011

Pantflaskor i garn


Fredag 17/12 när jag och mamma var en sväng på stan här i Trollhättan (jag bor här…) så passade vi på att gå in i en mysig garnbutik inne på Odens affärshus. Jag kollade på dels dem ovanliga garnen, de ekologiska å sedan precis när jag var på väg ut ur affären så står det precis framför mig ett ställ med garn i olika färger och det står att det är gjorda av PET-flaskor. Jag blev såklart glad att se hur man kan återanvända PET-flaskor, men framförallt blev jag förvånad över hur mjukt det kändes. Det var inte särskilt dyrt heller. Minns inte exakt, men runt 20-30kr nystande. Kommer tyvärr inte ihåg vad just det garnet heter. Men det står på bandet och garnstället att garnet är gjort av PET-flaskor. Så håll utskick så får ni säkert se det.