Ett maskrosbarns berättelse...

Igår kväll var jag på ett centermöte i Vänersborg. Där hade vi besök av ett maskrosbarn. Hennes berättelse är svår att beskriva, men det var hemskt att höra att det kan vara så i dagens Sverige(är väl det ända bra jag kan komma på att beskriva det med...). Ett helt samhälle hade blundat för att hon och hennes syskon inte fick den hjälp de behövde, att ett helt samhälle hade blundat för att de blev utsatta för våld och att ingen hjälpte dem när inte deras föräldrar kunde det. Jag kan inte fatta att när polis, skola och de socialamyndigheterna känner till sådana saker, att de då blundar. Hur kan det hända i dagens Sverige 2008? Skärp er! Våga se! Och gör nåt åt det! Visst det är svårt, men visa att ni finns där för dessa barn. Lyssna på dem! Ta er tid!
Problemen försvinner inte bara för att man ignorerar dem, de blir bara värre då. Eftersom de skapar en ond cirkel av människor som mår ännu värre.

Jag vill tacka Maskrosbarnet, som berättade sin historia. Du gav mig inspiration och mod.

Våga se!

Jag ser nu på SVT 1, det är Agenda. Där har dem tat upp det med fosterhem/ fosterbarn och det som hände på den finska skolan nu i veckan. Det satte igång lite tankar hos mig...

Vi måste våga se! Vi måste våga se det hemska i samhället... När någon mår dåligt (så väl fysiskt som psykiskt), när någon far illa, när nåt inte står rätt till... Ja, listan kan göras lång.
Men vi måste våga se de saker vi inte vill se, det vi inte vill veta, det som inte borde vara verklighet.
Och det gäller oss alla... för alla kan drabbas...
Om vi blundar för det, så kommer det aldrig bli bättre...
VÅGA SE!!!!!!!