Vågar!

Nu den senaste tiden har det vart mycket i media om riksdagsledamöters aktiviter vid sidan om sitt politiksa uppdrag. Och jag har hittat flera intressant bloggposter om det också. Bland annat på Ingrids ( http://lundqvist-ingrid.blogspot.com/2010/02/ursula.html) och Fredricks ( http://federley.blogspot.com/2010/02/valare-inlett.html och
http://federley.blogspot.com/2010/02/nu-borjar-det-hela-ebba-ut.html )bloggar.

Och så tänker jag då på det som Fredrick säger i youtubeklippet.
Det om att vad riksdagsledamöter ger upp för att vara just riksdagsledamöter och det med att vara sig själv.

Många säger så fint att man ska själv klart få vra sig själv och klart att alla är lika värda o.s.v. Och att man ska följa sina drömmar.
Men om man nu då gör det och samtidigt går emot normen så är det många som lyfter på ögonbrynen. Många som kollar snett. Och man får höra saker som att "du ska inte tro att du är nåt."
Och råka man dessutom då tjäna pengar på det oj oj oj... Då är det ju som att svära i kyrkan.
Och det går ju inte för sig.

Vad är det med oss i landet lagom som gör att vi är så missunsamma mot varandra? Varför kan vi inte bara sträka på oss, klappa varandra i ryggen å säga att det var bra gjort? Vad är det som gör att vi inte vågar sträka på oss själva och säga "jag är så jävla bra!"

Jag tänker börja med ett steg mot ett mer öppet, tolerant och tillåtande samhälle. Och det genom att nämna några av dem många människor jag beundrar och vill säga bra jobbat. Så här kommer några av er:
- Tina Törner (Även kallad Rally Tina)
- Karin Söder (en föregångare, centerpartist)
- Min gudfader Greger som trots dyslektsin blev lärare.

Det var några och det kommer fler...

Nästa steg i att göra samhället lite mer öppet, tolerant och tillåtande.
Jag är så jävla bra! Och det är för att jag är jag. Min vilja att alltid hjälpa och glädja andra. Att kämpa emot förtryck, våld och orättvisor. Och att jag gör det på mitt sätt. Att sträcka på mig själv, ställa mig upp och tro på mig själv för att jag vet att jag kan.
Trotts att jag haft ätstörningar, trots mobbing, trotts deprission så har jag lyckats med gymnasiet, går nu på högskolan. Har vart med och startat en CUF avdelning och gjort många saker inom centerörelsen. Så nu satsar jag mot en kandidatexamen och valet 2010. Och mer kommer det...

Så sträck på er, var stolta, tro på er själv och klappa varandra i ryggarna.