Därför ställer jag upp på omval för Centerpartiets HBT-nätverk

Om 10 dagar har Centerpartiets HBT-nätverk årsmöte. Jag är ledamot i styrelsen och kaniderar för omval.

Stunder då man läser artiklar som denna av DN - Rysk stad vill förbjuda "homosexuell propaganda"
Eller alla de historier som finns under hastagen #homoriot, #biriot, #transriot och #queeriot gör att jag känner hur viktigt mitt engagemang är.
Men de som verkligen inspirerar mig.... Är de som kämpar för den rätt att vara sig själva och att få älska den de älskar, oavsett kön och genom den kampen riskerar sitt liv varje dag. Jag känner mig lyckligt lottad att slippa riskera mitt liv på grund av kärleken. Eller slippa få böter på 1000 kr bara för att jag skriver på min blogg att kärlek mellan HBT-personer inte är annorlunda än kärlek mellan heterosexuella. Att det viktiga är kärleken!

Vetenskapen om att människor får böter för att skriva sådant, vetenskapen om att människor i Sverige blir misshandlade för att de är homosexuella, vetenskapen om att deras vänner fryser ut dem när de får reda på att en person är bisexuell eller att i en del länder är det fängelsestraff på att två kvinnor som är kära kysser varandra offentligt eller att de får dödshot dagligen utan att lagstiftningen bryr sig är det som gör att jag brinner för dessa frågor. Det är det som gör att jag kandiderar för omval till styrelsen för Centerpartiets HBT-nätverk.

Prideveckan 2011

Under veckan som var så deltog jag i Stockholm Pride. I år var det mer centralt (Kungsträdgården) och det var fritt entre'. Jag har funderat och diskuterat vad det innebär med vänner och bekanta. Över det med att Pride var mer cetral i år så har det kommit fram två saker. 1. man slipper lervälingen som blir på en gräsplätt om det skulle ös regna och 2. det är fler som tar svängen förbi. Det med att det är gratis entre' så har det kommit fram 1. fler som kommer förbi nu när det ändå är gratis (fler som passar på), 2. fler hetrosexuella som vill kolla in cirkusen eller passa på att tafsa på lesbiska.

Sedan har det även vart en del tankar med mig själv. Vad är Pride syfte? Vad är Prides mål? Ska det vara en folkfest med inriktining på HBTQ-personer eller är syftet att de en dag inte ska behövas. Mina förhoppningar är att det en dag inte ska behövas. Men samtidigt kommer jag att sakna Pride då... all den kärlek, alla intressanta föredrag, seminarium, debatter och människor man träffar. Så jag hoppas att det en dag inte kommer att behövas, men att det kan få leva kvar som en folkfest för att hylla kärleken.

Så lite om hur själv Pride va då... I parken va det en massa härliga människor från olika partier, organisationer och företag man mötte. Dock kändes det lite marknad eller dylikt över det när man såg Ur & pen och dylika tält. No offense till dem, härligt att shoppa liksom, men med tanken på vad Pride är till för så blev det lite "va, vad är detta?"

I paraden som jag även där deltog i genom att stå på ett flak fullt av härliga CUFare där vi dansade å sjöng så att fötterna va öma och våra halsar hes i X antal timmar, så va det jätte skoj. Många i publiken som stog längt paradens väg sjöng med å vinkade... Men såg även några som både sköt med vattenpistoler på oss, gjorde tummen ner eller peckade fack you åt oss. Ok, alla har rätt att yttra sig och säga sin mening. Yttrandefrihete i alla ära. Men jag tycker det är lite tråkigt när en del personer gör så, inte för min egna skull. Utan för vad paraden och vad Pride står för. Det är en stor fest för att hylla kärleken och alla rätt till att vara den dem är, utan att någon ska bli diskriminerad eller dylikt för sin sexuellaläggnings skull. Det är en fest där alla i paraden enas om just detta.

En vecka efter attentatet

Igår var det en vecka sedan attentatet i Oslo hände. Det har vart många manifestationer och tysta minuter runt om i vår värld, dels för att visa sitt stöd till de som överlevde, till de anhöriga, men även för att visa sitt stöd till Norges folk och för kampen för demokratin. Allt detta görs med blommor, ljus och vackra ord... med kärlek. Som flera har sagt under den gågna veckan "om en man kan visa så mycket hat, så kan alla vi, visa så mycket kärlek". Det var väldigt vackert och sant. jag är helt övertygad om att Norge kommer att ta tillbaka vardagen.

Vi är många som värnar om demokratin och i dessa dagar går det tankar som "Hur kunde detta hända?", "Vad kan vi göra för att det inte ska hända igen?" eller en sådan sak som "Det kunde lika gärna vart mig å mina vänner det hände..."

Nåt som har slått mig flera gånger är den kraft för demokratin som har lyfts. Det gör mig väldigt glad och stolt. Jag hoppas att den kraft fortsätter. att man vid valdagen låter den kraften leda till att fler går och röstar. Just för att vi inte kan ta demokrati för givet om vi inte kämpar för den. Och en av de enklaste sätten att värna om demokratin är att var fjärde år gå och rösta.

Sedan vill jag avsluta med att jag tror att ett av de bästa sätten vi kan hantera attentatet med är just med blommor, ljus, vakra ord och kärlek. men även med framtidshopp, demokratiarbete och glädjas åt den mångfald som växer. Eftersom det är mycket av detta som gärningsmannen vill ta död på. men det är också mycket av det som terrordåd generellt vill tat död på. Terrorns innebörd är ju att sätta skräck i så många människor som möjligt. Så tillåter vi oss inte att låta terrorn sätta skräck i oss, så förlorar terroisterna. eftersom då har det misslyckats att sätta skräck i folk.

En länk till en SvD artikel gällande attentatet.

Betyder mycket...

Nu inför jul så tänker jag på alla som betyder nåt speciellt för mig... eller dem som gjort det, men tyvärr inte är en del av mitt nuvarande liv...
Det finns en del som inte finns med oss längre på jorden, men vi bär dem med oss i våra hjärtan.

Jag vill hedra en person som tyvärr inte finns med oss längre.
Rolf "Putte" Björklund
Du var en hederlig man med stort hjärta!
Vi är många som saknar dig...
Kommer aldrig släppa taget om dig... farfar.

Sen finns det några till, men de är fortfarande i livet...
Så jag lever med glädjen över att jag kan och försöker visa dem hur mycket de betyder för mig... Hoppas att de ser det...

Könsneutraläktenskap

Läste på CUF:s hemsida om debatten om könsneutrala äktenskap. Som det står där, så tycker många CUF:are att det ska vara en självklarhet. För mig är det en självklarhet. Kärlek är vakert oavsett vem som är kär i vem. Det handlar fortfarande om samma känslor Och det är inget fel med att älska någon av samma kön. Dessutom har ingen annan de som ska gifta sig med att göra med vem som gifter sig med vem.