lördag 30 juli 2011

En vecka efter attentatet

Igår var det en vecka sedan attentatet i Oslo hände. Det har vart många manifestationer och tysta minuter runt om i vår värld, dels för att visa sitt stöd till de som överlevde, till de anhöriga, men även för att visa sitt stöd till Norges folk och för kampen för demokratin. Allt detta görs med blommor, ljus och vackra ord... med kärlek. Som flera har sagt under den gågna veckan "om en man kan visa så mycket hat, så kan alla vi, visa så mycket kärlek". Det var väldigt vackert och sant. jag är helt övertygad om att Norge kommer att ta tillbaka vardagen.

Vi är många som värnar om demokratin och i dessa dagar går det tankar som "Hur kunde detta hända?", "Vad kan vi göra för att det inte ska hända igen?" eller en sådan sak som "Det kunde lika gärna vart mig å mina vänner det hände..."

Nåt som har slått mig flera gånger är den kraft för demokratin som har lyfts. Det gör mig väldigt glad och stolt. Jag hoppas att den kraft fortsätter. att man vid valdagen låter den kraften leda till att fler går och röstar. Just för att vi inte kan ta demokrati för givet om vi inte kämpar för den. Och en av de enklaste sätten att värna om demokratin är att var fjärde år gå och rösta.

Sedan vill jag avsluta med att jag tror att ett av de bästa sätten vi kan hantera attentatet med är just med blommor, ljus, vakra ord och kärlek. men även med framtidshopp, demokratiarbete och glädjas åt den mångfald som växer. Eftersom det är mycket av detta som gärningsmannen vill ta död på. men det är också mycket av det som terrordåd generellt vill tat död på. Terrorns innebörd är ju att sätta skräck i så många människor som möjligt. Så tillåter vi oss inte att låta terrorn sätta skräck i oss, så förlorar terroisterna. eftersom då har det misslyckats att sätta skräck i folk.

En länk till en SvD artikel gällande attentatet.

Inga kommentarer: