Miljödebatten

Det verkar som att miljödebatten är på G att blomma upp igen. I alla fall om man skall spå i vad som ploppar upp i media. Med jämna mellanrum ökar nu antalet artiklar, rapporter och insändare i media gällande miljön och de miljöproblem vi har. Det är i alla fall så det känns. (Jag har ingen statistik eller siffror på detta.) Nu hoppas jag bara att debatten lyfts ända upp till politisk nivå. För ja, visst pratar de flesta partierna i Sverige om att vi måste göra mer för miljön. Till och med Socialdemokraterna på sin kongress nu har ju nämnt det. Men att prata om att mer behövs göras och sedan klappa sig själv på axeln räcker inte. Kom med konkreta åtgärder, åtgärder som gör skillnad och inte är någon symbolpolitik! Nämn inte miljöproblemen i förbifarten för att döva ditt samvete. Miljöproblemen är inget särintresse. Det är en fråga som berör oss all. Att lösa miljöproblemen är en viktig grundbult för att vi ens skall kunna ha ett samhälle och än mer en förutsättning för att ens kunna ha vad som kallas välfärds samhälle! Det som görs och som redan har gjort är bra. Men mer behövs göras! Och det behövs göras nu! För väntar vi lite till så kan det vara försent. Miljöproblemen är redan här! De drabbar de fattiga, de som redan har det som svårast. Mycket av problemen kommer i och med industrialiseringen  men jag är övertygad om att mycket av problemen kan åtgärdas med bra teknik. Men för det behövs forskning. Det behövs att vi som samhälle vågar satsa. Att vi använder den forskning och de forskningsresultat som finns och förverkligar vad forskarna upptäcker och uppfinnarna kommer på. Men det krävs också att vi under tiden ser över hur vi använder de resurser som naturen ger oss. Att inte ta naturen för givet. Att inte slänga ut skräp hur som helst. Att se över våran avfallshantering, se över om vi kan återanvända mer produkter och råvaror. Se över vilka kemikalier som vi bara låter rinna rakt ut i naturen. Ja, helt enkelt: se över hur vi hanterar den värld vi lever i. Vi kan inte tro att miljön inte påverkas av allt som släpps ut. Vi skulle aldrig ge våra barn en burk med målarfärg och låta dem dricka det till frukostsmörgåsen. Men vi låter våra sjöar, hav och skogar ta emot alla möjliga konstigheter som vi knappt vet vad det är.

Ta debatten och kom med verkliga åtgärder! Det gäller oss alla!

Rio+20

Jag har väldigt snabbt skummat igenom slutdokumentet från FN:s Rio+20 möte som avslutades den 22 juni. Har även läst en del andra kommentarer och sett youtube klipp där personer som var där och lyssnat på deras kommentarer. Här kommer mina tankar av vad det resulterat i. Jag får en känsla av att det är ett litet framsteg från förra klimatmötet FN hade. Ett steg i rätt riktning. Visst, det nådde inte de absoluta önskningarna över vad man skulle komma fram till. Men ändå. Dock vill jag inte låta allt för positiv. Dock vill jag inte vara för negativ heller.Jag menar, det finns ju inget som hindrar länderna att gå före och bli det goda exemplet. Det finns inget som säger att Sverige inte kan bli det goda exemplet i världsklass. Sverige fick inte med alla de punkter som vi vill. Men en del dörrar till samarbeten för att nå dem målen och få med dem punkterna är öppnade. Tankar är väckta. Dock som sagt troligtvis behövs det mer. Jag personligen är övertygad om att vi inte bara kan ställa oss och kolla på FN eller EU och vänta på vad de beslutar och gör. Jag är övertygad om att vi som land, Sverige inte kan eller får vara rädd för att våga ta stegen och bli det goda exemplet och visa att små och mellan stora länder kan. Där med kan även de stora länderna, EU och FN. Men jag är även övertygad om att vi inte bara låta politiker vara de som tar miljöbeslut. Alla behövs! Från den enskilda skoleleven som går på mellanstadiet i ett litet samhällen i Mellansvergie, vidare till party-bruden på Stureplan, tillbaka till städerska i Karlstad, till någon högt uppsatt VD i ett stort företag i Göteborg, till kommunpolitikern i Umeå, till Uppsala Universitet, till PRO och WWF, vidare till högstadieskolan på västkusten, till SJ och Trafikverket, Arbetsförmedlingen, Riksbanken och så klart även Riksdagen och Regeringen. Varför enligt mig brukar FN:s miljömöten "misslyckas" då? Jo, för politikerna på plats har bara det mandat som de fått med sig hemifrån. Om deras väljare vill att de ska satsa på fisket så gör de det. Medans ett annat land vill att man satsar på regnskogen och bryr sig inte så mycket om fisket. Så får de då svårt att komma överens. Dessutom är det många av dem som tänker kortsiktigt så att deras väljare snabbt ska se att ge för en politik och genomför en politik som gynnar deras väljare. Så att dem kan få mandat även nästa mandatperiod. Säger inte att den kortsiktigheten gäller alla, men många. Dessutom så behöver politiker världen över ett starkare miljömandat från sina hemländer. Enskilda länder behöver gå före och visa det goda exemplet. Här är några bra länkar som jag läst (och skummat igenom). Slutdockumentet Statsminister Fredrick Reinfeldts tal Miljödepartimentets hemsida

En politiker

Mångas bild av en politiker är en grå, tråkig, tunhårig och gärna lite överviktig man på 40+. Vilket är väldigt trist. Etersom det finns många unga politiker både tjejer och killar, som är duktiga, intressanta och fulla av liv. Det märker man när man är med i ett ungdomsförbund. Där finns en bred av olika personligheter, erfarenheter, kunskaper, intressen och allt där emellan. Men nåt som man har gemensamt är att man vill förändra, man lär sig om politik och demokrati och man har så himla skoj ihop. Det senaste har det vart en del i olika medier att undomsförbunden kanske har eller håller på att spela ut sin roll. Mycket på grund av den sjunkande medlemsantalen. Men det är ju också så att bilden av den gråa politikern och att politik är tråkigt finns. Och tråkigt nog så är det den bilden som syns i media. Det är sällan en bild av den glöd, den gemenskap, viljan och allt det roliga som syns. Inte heller så ofta om den unga och glödande, eller varför inte säga brinnande politikern som syns. Den unga politikern som kanske går i din eller din dotters klass. Den unga politikern som kanske lanar med sina vänner, åker på festivaler, hänger på fritidsgården eller sitter på bussen bakom dig på väg till gymmet. Så när bilden av vad en politiker är och vad politik är så tråkigt. Så är det inte konstigt att medlemsantalet sjunker och att folk i allmänhete säger sig inte förstå ha tid och ork med politik. Och eftersom medlemantalet sjunker, så blir det mer att göra för dem som är medlemmar och då är det färre som måste göra allt arbete som hör till med att ha en organisation (Oavsett vilken sort.) Då hörs och syns bilden mer om att det tar så mycket tid och ork. Och då kommer lättare bilden fram att det är grått och trist. Och så rullar det och medlemsantalen sjunker. Det går hand i hand. Ansvaret på att det ska få en roligare bild, att folk ska förstå och orka är både medias och partiernas.