Läste förut på Politikerbloggen en krönika av Lars - Arne Straxäng. Visst han fördömde inte helt andra familjeformer än kärnfamiljen. Men jag håller inte med honom. Jag tror inte att dessa "nya" - former av familjer är orsaken till att allt fler ungdomar mår dåligt. Jag tror att det är trycket från samhället, mobbing och andra problem som är orsaken. De ska prestera bra i skolan, de ska vara smarta och kloka utan att vara pluggisar, man ska hinna med en himla massa saker (plugga, träna, jobba, familj, vänner, nöjen och killar), man ska äta både nyttigt och onyttigt.
Jag kan skriva massor av exempel. Men då hinner både jag och ni att tröttna.
Håller dessutom inte med honom om att kärnfamiljen är den bästa familjeformen. Jag vet av egna erfarenheter. Min familj är allt annat än en kärnfamilj. Min familj: mamma, 2 pappor, 2 lillasystrar, pojkvän, 2 farfar, 3 fastrar, 4 kusiner, några farbröder och sen kan jag inte hitta ord för resten av min plast familj. Visst, den ser udda ut.Men det är den bästa familjen i världen. Hela min familj har alltid stöttat och älskat mig. Och jag har alltid känt mig trygg med dem.
Och visst har jag varit deprimerad. Men det berode inte på dem, utan det berode på att jag har varit mobbad och sexuellt utnyttjad. Sen så har jag haft andra ungdomsproblem. Bland annat några av dem sakerna jag skrev förut.
Så utan min familj vet jag inte vad jag skulle göra.. Det var min familj och mina vänner som hjälpte mig ur deprissonen.
Jag känner flera familjer med "alternativ" - familje - form. Och det har varit lyckat både för de vuxna och barnen.
Och visst för vissa personer är kärnfamiljen säkert bra. Men inte för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar