En politiker

Mångas bild av en politiker är en grå, tråkig, tunhårig och gärna lite överviktig man på 40+. Vilket är väldigt trist. Etersom det finns många unga politiker både tjejer och killar, som är duktiga, intressanta och fulla av liv. Det märker man när man är med i ett ungdomsförbund. Där finns en bred av olika personligheter, erfarenheter, kunskaper, intressen och allt där emellan. Men nåt som man har gemensamt är att man vill förändra, man lär sig om politik och demokrati och man har så himla skoj ihop. Det senaste har det vart en del i olika medier att undomsförbunden kanske har eller håller på att spela ut sin roll. Mycket på grund av den sjunkande medlemsantalen. Men det är ju också så att bilden av den gråa politikern och att politik är tråkigt finns. Och tråkigt nog så är det den bilden som syns i media. Det är sällan en bild av den glöd, den gemenskap, viljan och allt det roliga som syns. Inte heller så ofta om den unga och glödande, eller varför inte säga brinnande politikern som syns. Den unga politikern som kanske går i din eller din dotters klass. Den unga politikern som kanske lanar med sina vänner, åker på festivaler, hänger på fritidsgården eller sitter på bussen bakom dig på väg till gymmet. Så när bilden av vad en politiker är och vad politik är så tråkigt. Så är det inte konstigt att medlemsantalet sjunker och att folk i allmänhete säger sig inte förstå ha tid och ork med politik. Och eftersom medlemantalet sjunker, så blir det mer att göra för dem som är medlemmar och då är det färre som måste göra allt arbete som hör till med att ha en organisation (Oavsett vilken sort.) Då hörs och syns bilden mer om att det tar så mycket tid och ork. Och då kommer lättare bilden fram att det är grått och trist. Och så rullar det och medlemsantalen sjunker. Det går hand i hand. Ansvaret på att det ska få en roligare bild, att folk ska förstå och orka är både medias och partiernas.