Under gårdagen glödde, ja nästan det brann på twitter med hastagen #homoriot och några följande hastag. #bioriot, #transriot och #queeriot.
#homoriot skapades för att lyfta ämnet om de saker som HBTQ-personer får utstå både från övriga samhället, men också de hinder, burar och tabun som finns inom HBTQ-världen.
Själv skrev jag flera inlägg under alla dessa fyra hastagen.
Nu vill jag skriva ett längre blogginlägg för att ni mer ska kunna veta om mina tankar och en del av mina upplevelser. Både onda och goda.
För er som följt denna blogg så vet ni att jag är bisexuell. För er andra som nyss hittat hit så vet ni det nu.
Som den liberal jag är så anser jag att vem någon älskar eller/och har sex med spelar ingen roll så länge någon inte blir skadad. Det spelar ingen roll om du gillar någon av samma kön, gillar någon av motsatt kön eller om du gillar någon för dess person och könet inte spelar någon roll. Det spelar heller ingen roll vilket kön du föds med, det viktiga är att du får ha det kön du trivs i. Det spelar ingen roll om du är en kille som älskar att ha blommiga klänningar med volang eller en tjej som äskar baggie byxor, boxerkallingar, stora t-shirts och keeps. Det viktiga är vad du har i ditt hjärta, vad du har i din själ och din hjärna. Kort sagt, det viktiga är att du satsar mot dina drömmar utan att vara sig skada dig eller andra.
Detsamma gäller min syn på människor som vill skaffa barn. Det viktiga är inte att det är en mamma och en pappa. Det viktiga är att det är människor som älskar barnet. Som uppfostrar barnet med kärlek, respekt och ansvar. Att det finns andra människor runt barnet förutom föräldrarna, både män och kvinnor.
Ja, det jag skrev om att det spelar ingen roll hur ditt kön ser ut eller vem du älskar, utan att din insida är det viktiga... det applicerar jag på allt annat också. T.ex blodvigning, arbetsmarknad, sjukvård, utbildning o.s.v.
Så nu vidare till mina egna erfarenheter.
Jag börjar med det onda...Dock har jag personligen haft tur att inte möta så mycket negativa tankar och handlingar gentemot mig. Men jag har nära och kära som råkat illa ut.
T.ex en bekant som om hennes mamma får reda på att hon vill korrigera sitt kön inte är välkommen hem. Eller en annan som fått höra att hon inte är en riktig kvinna, eftersom hon korrigerat sitt kön, från man till kvinna.Jag kan fortsätta. Vänner som blir misshandlade bara för att de är nåt annat än heterosexuell som inte vill/behöver korrigera sitt kön. Alltså bara för att de inte tillhör normen.En gammal skolkamrat som fick smeknamn där man gjord om hens namn så att ord som feminin, butch, homo o.s.v passade ihop med namnet. De smeknamnen gick runt i hela skolan... varje dag. Som sagt, listan kan göras lång. Flera av dessa nära och kära har jag tröstat, stöttat och försökt att hjälpa. Å sätt nu ingen ängla gloria över mig. Jag önskar jag kunde gjort mer för dem. Vissa gånger önskar jag att jag hade haft mod att gå emellan och sagt ifrån. Sagt: Va gör ni?! Varför är ni så elaka? Vad har hen gjort er?
Men nu över till de goda erfarenheter jag har.
Som när jag berättade för min ena lillasyster att jag är bi. Hennes reaktion var så stört skön. Hon sa "Å, det visste jag inte". Den kommentaren kom så hjärtligt och kärleksfull att jag inte kan annat än att le när jag tänker tillbaka och minns. Eller den gången jag sa till några av mina vänner och tillika klasskompisar att jag är bi och deras reaktion var "Jaha, ok". Eller en av mina närmsta vänner när jag berättade för henne att jag var intresserad av henne. "Jag dras inte till tjejer. Men skulle jag komma på någon dag att jag gör det, så är du den första att få reda på det och har första ching". Eller när jag för ungefär två år sedan blide tillfrågad om jag ville vara styrelseledamot för Centerpartiets HBT-nätverk. Jag är så glad att någon hade tänkt på mig på det sättet och att jag tackade ja. Det har gjort att jag fått fler vänner, kommit närmare personer som tidigare bara var bekanta och jag har fått möjlighet att träffa väldigt intressanta personer som jag än idag har kontakt med. Människor som kämpar för HBTQ-personers rättigheter i sina hemland varje dag med risk för sitt egna liv. Människor som krossar normen och fördomar varje dag.
Så jag slutar detta blogginlägg med stor tacksamhet över alla människor jag får träffa som inspirerar mig, all den värme, kärlek och respekt som jag får, som tyvärr inte alla får. Det är med stor ödmjukhet och respekt som jag kämpar för dessa människor och som jag blir inspirerad av. Det är för att alla ska få den respekten att bara vara sig själva som jag är politiskt aktiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar