Helgens reflektioner

Som rubriken säger, detta är ett inlägg med helgens reflektioner.

1.Naturen är fantastisk

Jag läser ju en del miljöämnen som ni som följer min blogg redan vet och ni som är nya här nu får veta. Den senaste tiden har jag läst om kustprocesser. Att få en förståelse för hur de beter sig och påverkar både varandra, miljön i största allmänhete, men även oss mänskor. Våra samhällen. Erosionen och depositionen som sker i t.ex Danmark fungerar som en budget med sand. Det tas på ett ställe, läggs på ett annat. På samma sätt som in- och ut-komster. Men här är det i balans. För det mesta. För ibland kan det hända att människans aktiviteter kommer in och stör. Men naturen har ett fantastiskt sätt att hantera saker, saker som vi inte alltid förstår. Naturens kraft är många gånger större och mer fantastiskt än vad som syns i första anblicken. Allt från minsta byggsten, vidare till en vattendroppen, en fisk, ett stort däggdjur, ekosystem, jag hur hela miljön fungerar. Jag slutar aldrig fascineras av dess inneboende kraft när jag sitter och studerar. Men tråkigt nog så är det också så att människan förstör mycket av det. Vi måste våga ta stegen för att rädda miljön. Utan den klarar vi oss inte. Vi är beroende av den, oavsett om vi vill det eller ej.

2.Stolt över Centerpartiet

Från torsdag till idag har Centerpartiet sin stämma i Åre. Det har vart (och är ett litet tag till) många motioner, tankar och ideer som diskuteras. Många kontakter knyts. Av det jag sett via internet (mest facebook, lite från partiets hemsida och den kontakt jag haft med folk som är där) och lite via gammelmedia, så kan jag göra den snabba bedömningen att i de flesta debatter har det vart högt till tak.

Gällande specifika ämnen så har jag bara hunnit skumma på miljökapitlet. Men den bild jag har fått av det är att det verkar vara bra och kloka beslut som har tagits. Ser fram emot att läsa de beslut som tagits lite djupare än jag gjort just nu.

Sedan har det även vart partieledarval. Där blev ju Annie Löff (fd. Johansson) vald som ordförande. Vilket gör mig stolt och glad. Annie är en förebild för mig. Hon är en duktig politiker och har bra ledar erfarenheter från att vart vice ordförande för CUF innan hon kom in i riksdagen. Ja, hennes lista på meriter kan göras lång. Så jag tar bara några saker här: på rekord kort tid kom hon in som yngsta riksdagsledamot någonsin i Riksdagen 2006, ekonomisktalesperson för partiet och nyss tat ut sin juridik examen. Allt detta samtidigt som hon är ute på skolor och går igenom TV-rutan. Inte konstigt att hon blev vald!

Men det har ju även valts en del andra personer till partistyrelsen. Jag tänker bara nämna en av dem. Fredrick Federley - jag är även stolt och glad att han blev invald. Det va liksom på tiden. Eftersom han är en av de mest kända företrädare vi har. Han blir ofta utfrågad och får ställas tillsvars i media för de beslut som den förra partistyrelsen tog. Dess utom har även han erfarenheten från CUF (inte mist eftersom han var ordförande under den tiden som Annie var vice ordförande). Som jag nyss skrev så syns han mycket i media, han är bra på att driva frågor, men även så lyssnar han på oss vanliga dödliga medlemmar. Vilket är viktigt att någon som sitter i partistyrelsen gör.

Helt enkelt: Dessa två personer är väldigt kompetenta för sina nya uppdrag.

Stort tack till stämman som valde in dem! Och stort lycka till (oavsett om ni behöver det eller ej) till Annie, Fredrick och de övriga i partistyrelsen.

Mer gällande Centerpartiets stämma i Åre kan ni bland annat läsa på:

Fredrick Federleys (han har skrivit flera inlägg, från torsdagen den 22 och fredagen den 23 september)

Annie Lööf

Magnus Andersson

DN

SVT Play, SVT Play (det finns fler klipp på SVT Play)

SVD

Detta är ett axplock av de bloggar och den media som finns kring Centerpartiets stämma.

Gröna bloggar och hemsidor

I och med mitt engagemang och intresse för miljön har jag nu lagt upp en flik med länkar till gröna och miljöinriktade bloggar och hemsidor. Det är allt ifrån företag, tidilningar, tankesmedjor, organisationer, myndigheter... ända till enskilda personer. Och allt där emellan.

Prideveckan 2011

Under veckan som var så deltog jag i Stockholm Pride. I år var det mer centralt (Kungsträdgården) och det var fritt entre'. Jag har funderat och diskuterat vad det innebär med vänner och bekanta. Över det med att Pride var mer cetral i år så har det kommit fram två saker. 1. man slipper lervälingen som blir på en gräsplätt om det skulle ös regna och 2. det är fler som tar svängen förbi. Det med att det är gratis entre' så har det kommit fram 1. fler som kommer förbi nu när det ändå är gratis (fler som passar på), 2. fler hetrosexuella som vill kolla in cirkusen eller passa på att tafsa på lesbiska.

Sedan har det även vart en del tankar med mig själv. Vad är Pride syfte? Vad är Prides mål? Ska det vara en folkfest med inriktining på HBTQ-personer eller är syftet att de en dag inte ska behövas. Mina förhoppningar är att det en dag inte ska behövas. Men samtidigt kommer jag att sakna Pride då... all den kärlek, alla intressanta föredrag, seminarium, debatter och människor man träffar. Så jag hoppas att det en dag inte kommer att behövas, men att det kan få leva kvar som en folkfest för att hylla kärleken.

Så lite om hur själv Pride va då... I parken va det en massa härliga människor från olika partier, organisationer och företag man mötte. Dock kändes det lite marknad eller dylikt över det när man såg Ur & pen och dylika tält. No offense till dem, härligt att shoppa liksom, men med tanken på vad Pride är till för så blev det lite "va, vad är detta?"

I paraden som jag även där deltog i genom att stå på ett flak fullt av härliga CUFare där vi dansade å sjöng så att fötterna va öma och våra halsar hes i X antal timmar, så va det jätte skoj. Många i publiken som stog längt paradens väg sjöng med å vinkade... Men såg även några som både sköt med vattenpistoler på oss, gjorde tummen ner eller peckade fack you åt oss. Ok, alla har rätt att yttra sig och säga sin mening. Yttrandefrihete i alla ära. Men jag tycker det är lite tråkigt när en del personer gör så, inte för min egna skull. Utan för vad paraden och vad Pride står för. Det är en stor fest för att hylla kärleken och alla rätt till att vara den dem är, utan att någon ska bli diskriminerad eller dylikt för sin sexuellaläggnings skull. Det är en fest där alla i paraden enas om just detta.

En vecka efter attentatet

Igår var det en vecka sedan attentatet i Oslo hände. Det har vart många manifestationer och tysta minuter runt om i vår värld, dels för att visa sitt stöd till de som överlevde, till de anhöriga, men även för att visa sitt stöd till Norges folk och för kampen för demokratin. Allt detta görs med blommor, ljus och vackra ord... med kärlek. Som flera har sagt under den gågna veckan "om en man kan visa så mycket hat, så kan alla vi, visa så mycket kärlek". Det var väldigt vackert och sant. jag är helt övertygad om att Norge kommer att ta tillbaka vardagen.

Vi är många som värnar om demokratin och i dessa dagar går det tankar som "Hur kunde detta hända?", "Vad kan vi göra för att det inte ska hända igen?" eller en sådan sak som "Det kunde lika gärna vart mig å mina vänner det hände..."

Nåt som har slått mig flera gånger är den kraft för demokratin som har lyfts. Det gör mig väldigt glad och stolt. Jag hoppas att den kraft fortsätter. att man vid valdagen låter den kraften leda till att fler går och röstar. Just för att vi inte kan ta demokrati för givet om vi inte kämpar för den. Och en av de enklaste sätten att värna om demokratin är att var fjärde år gå och rösta.

Sedan vill jag avsluta med att jag tror att ett av de bästa sätten vi kan hantera attentatet med är just med blommor, ljus, vakra ord och kärlek. men även med framtidshopp, demokratiarbete och glädjas åt den mångfald som växer. Eftersom det är mycket av detta som gärningsmannen vill ta död på. men det är också mycket av det som terrordåd generellt vill tat död på. Terrorns innebörd är ju att sätta skräck i så många människor som möjligt. Så tillåter vi oss inte att låta terrorn sätta skräck i oss, så förlorar terroisterna. eftersom då har det misslyckats att sätta skräck i folk.

En länk till en SvD artikel gällande attentatet.

Värsta torkan på 60 år och människor som svälter

De senaste dagarna har jag följt i media hur det går i Somalia med den värsta torkan på 60 år, de har inte haft något regn på tre år.... så boskapen har dött å det är inga skördar. Folk svälter å flyr till grannländerna som också är fattiga och hårt drabbade av torkan.

Dabaad är världens största flyktingläger och just nu är det mer än dubbelt så många som lever där än vad lägret är gjort för. En del människor är födda där, så livet där är det liv de känner till.

Här är lite länkar om det.

Svältande flyr från rekordtorka - DN

Kenya öppnar för nytt flyktingläger - DN

Förlåt... Jobb o Almedalen.

Förlåt förlåt förlåt.... åter igen så har det ta en tid innan jag skrivit på bloggen. Jobb, sommar å plugg har kommit ivägen.

Men men här kommer lite tankar i alla fall.

Almedalen står i fullblom av politiker och lobbyster i detta nu. Har försökt hänga med lite emellan varven med jobb, plugg å sommar... men det har la gått sådär. Ska spana in det lite mer om en stund.

Som jag nu har nämt flera gånger så har jag fått sommarjobb. Eller rättare sagt två sommarjobb å fick erbjudande om ett till. Men va tvungen att tacka nej, skulle ha blivit för mycket. Det är städjobb o bra betalt. Jag trivs jätte bra. Alla är så snälla. Å på ett av de ställen där jag städar så märks det verkligen att de uppskattar det, så det är så roligt att gå dit varje dag.

Historier från verkligheten

På CUF förbundsstämma i Uddevalla satt jag på läktaren och pluggade medans jag med ett ½ öra tjuvlyssnade på stämmoförhandlingarna. (Skulle ha blivit för tyst o tomt om jag gått undan i ett annat rum.) Tog en kort paus medans jag lyssnade på Karin Ernlund som hade en hälsning från CIS ( Centerpartiets Internationella Stiftelse). Medans jag lyssnade på henne så fick jag ont i halsen och tårarna nästan hängde i ögonen på mig.

Orsaken är de korta historierna hon berättade. Historierna som handlade om att alla har inte den lyx som vi i Sverige har gällande rätten att få demonstrera mot den styrande majoriteten i de land de bor i. Historier om människor som blir från tagna deras barn bara på grund av att de på fredlig väg motarbetar diktatorn i sitt land. Eller historien om Olga som blir fängslad, misshandlad och hotad om våldtäkt om hon inte berättar för polisen vad de vill höra. Eller en kvinna i Minsk , som när hon fredligt demonstrerar blir fängslad och så misshandlad att hon får så stora men att hon aldrig kan få barn.

Det är dessa historier som vi i länder som Sverige så lätt kan glömma bort på grund av att vi har det så mycket bättre. Jag kan inte annat säga än att det skär i mitt hjärta så mycket att jag blir fysiskt illamående. För dessa historier är inte sagor, de är verklighet. En verklighet som händer varje år, varje månad, vecka, ja till och med varje dag runt om i på våran jord.